Ja om jag vore August Strindberg så skulle jag självfallet skriva en hel historia om mitt långa, kulturella liv som författare och dramatiker. Men nu är det ju så att jag inte är August Strindberg utan självaste Jennifer Eriksson så jag antar att jag får ta och berätta om mitt egna liv. Gosh vilken besvikelse!
Jag håller seriöst på att ruttna på skolan. Jag känner mig så dålig på att gå i skolan just nu! Jag är inte alls på humör utan vill bara göra såna saker jag tycker är roliga! Så som baka kanelbullar, hänga med mina snygga vänner, gå på dejter med världens finaste kille och hänga i Borås med min syster dagarna i ända! Men icke sa Nicke! Vem nu Nicke är? Men nu sitter jag här med Strindberg, jag försöker få in hans liv i min hjärna vilken går mindre bra. Han vill liksom inte stanna kvar. Men i morgon så kommer min fina kille hit och låter mig rita av honom till bildlektionen nästa tisdag och sen ska jag tvinga honom att lyssna på min del av redovisningen i Svenska. Wihoooooo lyllos honom!
På tal om hjärnor! Idag så gick Linnéa runt och snackade om huvudvärk och hjärntumörer. Då tänkte Jennifer såhär: "Vadå JÄRNtumörer? Hur ser en sån ut? Ofta det finns såna på riktigt?!"
Jag måste erkänna att jag inte är så smart när jag är på väg hem från skolan en tisdagseftermiddag.
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar