Vaaaaarför i hela friden ska jag vara så himla komplicerad? Ena stunden känns allt frid och fröjd men bara en sekund senare så inser jag alla plikter, alla måsten som inte går att undvika, som jag verkligen MÅSTE göra. Då får jag ångest och vill helst bara gå och gömma mig under mitt fina, kalla täcke. Men det går ju inte för då ropar alla måsten och plikter efter mig igen. Bit ihop och just do it. Det kommer alltid kännas bra efteråt, jag vet det men jag börjar ju bli gammal ( 17 år, 7 månader och 1 dag) så jag glömmer det ibland. Det ordnar sig!
Jag kanske borde bli coach eller något. Någons livscoach. Haha!
God natt nu för fan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar